Är Bloggagratis.se en knutpunkt för pro ana/miabloggar? På topplistan över mest lästa så är det åtminstånde fem underviktiga tjejer som svälter sig själva och skriver om sin ångest.

Jag har läst de här bloggarna med skräck, men ändå klickat mig vidare och läst nästa och nästa. Det är alla samma stuk, tjejerna berättar om vad de (inte) har ätit, hur många kalorier det innehöll, hur dåligt de mår och hur de gör för att dölja för familj och vänner/pojkvänner att de är sjuka. Och sen publicerar de massor av bilder på Mary-Kate och Alshley Olsen.

Det som gör att jag läser vidare är att de här tjejerna har skapat en egen kultur runt sitt svältande. Det finns stödgrupper på nätet där man kan få tips om självsvält, det finns ana-stiltips och klatchiga slogans som "Stay strong, starve on". 

Alla tjejerna skriver att ju smalare man är desto lyckligare blir man.

Jag har ingen relation till den här verkligheten, jag har aldrig varit ens i närheten av ätstörningar. Men jag kan ändå förstå viljan att skapa mening kring sitt missbruk. I Örebro i slutet av nittiotalet så fanns det en enormt stark ångestkultur. Alla mådde skit och söp och skulle ta livet av sig. Vi hade inga hemsajter där vi kunde prata om vår ångest, men det var en förhärskande kultur som påverkade alla som befann sig i den. Mest ångest vinner. Smalast vinner. 

Det är hårt att vara tonåring.

Jag spelade i går på Coconut Slaying. Det är min gamla klasskamrat Johan som har klubben och han frågade migi somras om jag ville komma och dra några balkanhits. Jag har glömt hur sjukt kul det är att dj:a, speciellt när det är massor av människor som vill dansa. Dansgolvet var helt crazy!

Nu är jag behagligt bakis och ska äta kräftor med familjen. Soft.